miaju

Det är något särskilt med att blogga. Jag blev såld från första stund.
Det började med resedagboken när jag backpackade i Thailand 2005...

Sen december 2005 har jag i just denna bloggen skrivit om livet i stort och smått.

Jag har delat med mig av det som känts okej för mig att dela med mig av och samtidigt försökt att vara lyhörd gällande mina personliga gränser genom att "skriva med integritet". De flesta dagarna har jag skrivit för att jag vill, för att det är kul. Där jag befinner mig just nu i livet har jag dock kommit till en ny punkt - det känns inte roligt och bra att blogga längre. Åtminstone inte i detta forumet. När jag började blogga var min sida helt anonym. Det är den inte längre och för min personliga del känns detta begränsande. Jag känner inte att jag vill skriva längre... Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver längre... och därför har jag insett att denna bloggen har fyllt sin funktion.

Det har varit superduperkul och när jag tittar igenom bloggen inser jag att det är en otrolig dokumentation över de senaste åren i mitt liv. Både vardagliga berättelser, djupa frågor och funderingar, glädje och sorg, roligheter och så alla mina ord som jag tycker så mycket om.

Jag är övertygad om att jag kommer att fortsätta att skriva men just denna bloggen har gjort sitt nu.
Mia ju... over and out!

Ps. Tack!

Fredag kväll... och jag sitter här och funderar.
Funderar på hur fort jag allt som oftast tröttnar på saker.
Jag har alltid haft en tendens att snabbt bli otålig, att snabbt tröttna på saker och ting... i alla möjliga sammanhang.
Har oftast sett det som en nackdel  men just nu när jag sitter här och fredagsfilosoferar ser jag det som en fördel faktiskt...
... för i det här fallet är det mig själv jag är trött på! (och det är väl tur att det inte pågår allt för länge)

Är trött på gamla tankar som kör runt i skallen...
... trött på att hamna i "höga-krav"-fällan... att vara "duktig"...
...trött på att tro en massa saker som egentligen bara finns i mitt huvud...
...trött på att faktiskt vara trött... (i och med nya jobbet)
och trött på en del annat också... annat som jag är för trött på för att skriva det här ; )

Ja... det är hur som helst tur att jag tröttnar fort,
för det innebär att jag slipper alla konstigheter för när jag blir tillräckligt trött lägger jag helt enkelt ner.
Enough is enough... och det är NU!

Blir du nånsin trött på dig själv?

Det krävs mod för att vara ömsint.

Det krävs styrka för att hålla garden uppe.

Det krävs mod för att sänka garden.

Det krävs styrka för att övervinna.

Det krävs mod för att ge sig.

Det krävs styrka för att vara helt säker.

Det krävs mod för att våga tvivla.

Det krävs styrka för att passa in.

Det krävs mod för att vara annorlunda.

Det krävs styrka för att känna en väns smärta.

Det krävs mod för att känna sin egen.

Det krävs styrka för att dölja sina känslor.

Det krävs mod för att visa dem.

Det krävs styrka för att uthärda övergrepp.

Det krävs mod för att sätta stop för dem.

Det krävs styrka för att stå ensam.

Det krävs mod för att luta sig mot någon.

Det krävs styrka för att älska.

Det krävs mod för att låta sig älskas.

Det krävs styrka för att överleva.

Det krävs mod för att leva.

Efter en sommar som inte alls blev som jag tänkt mig
kombinerat med nytt boende och nytt jobb blir dagens ord:

Sitter och klurar på middagsmaten denna afton...
Vaknade nyss efter en välbehövlig eftermiddagslur.
Superskönt!
Var inne i stan idag och fixade med lite blandat, bla annat en tur hos frissan.
Väl hemma efter storhandling hamnade jag med en bok i sängen.
Det tog inte långt tid innan jag snarkade en timme
Zzzzzzzzzzzzzzzzz
Skönt!

Lite lagom yrvaken sitter jag här nu och, som sagt, funderar vad det blir till middag.
Jo minsann... det blir fläskpannkaka!
Japp, så var det beslutet fattat.
Dagens middag blir alltså:


bild: http://kryddburken.files.wordpress.com/2007/06/kryddburken000073.jpg

Den kom i förrgår...
och som jag har längtat...
Väntat, längtat och...ja... nästan haft abstinens.

Stickan är min vardagshjälte och jag känner redan separationsångest.
He he...
Den sista av tre...
och jag vet att det inte finns, eller kommer att komma, fler.
Avslutande delen.
Och den lär vara lika bra som de andra två.
Lovely!

Har börjat läsa...
och jag ler när jag läser.
Stickan är verkligen min hjälte!

Jag pratar givetvis den tredje och avslutande boken i Stieg Larsson-triologin:
(Ja, jag vet att jag är lite sen... men har haft tid att läsa först i sommar...
och "den som väntar på nått gott" och allt det där... )


bild: http://nomon.files.wordpress.com/2008/03/luftslottet.jpg


LOVELY!
//Mia

Har haft en jätteskön dag idag.
Äntligen fanns det tid att fixa i nya lägenheten.
Åh.. så skönt! 
Har varit på "blocket-runda".
Köpt microvågsugn och tv-bänk i grannbyarna, båda fynd från Blocket.
Därefter har jag varit på Ö&B och Jysk och shoppat förnödenheter... he he... eller tja...
saker man behöver helt enkelt... grytlappar, papper till skrivaren, glödlampor och andra pryttlar. Mycket bra!

Under eftermiddagen har jag testat att möblera på allehanda olika sätt.
Har ju en stor lägenhet så det finns många alternativ.
Just nu har jag nog hittat en lösning som passar ett tag framöver.
Om än inte färdigt än... det är smågrejer som fortfarande ska fixas... det tar tid... och det går faktiskt bra!

Dags att återgå till städningen nu.
Det blir både dammsugat och moppat denna afton.
Skönt att få det lite mysigt omkring sig... äntligen!
Njut av kvällen önskar Mia