miaju

Jo det var en sak till som jag måste få gnälla över lite...

Den senaste tiden (åren) har jag vägt lagom. Enligt mig själv i alla fall... och det är det enda jag bryr mig om! Jag har varit nöjd med min kropp och nöjd med hur kläderna sitter.

Men så i och med olyckan gick jag ner 5 kg.
"Kul" kan nån kanske tänka... och visst, jag förstår tanken men NEJ - det är inte alls kul!

Nu när jag så smått börjar överge mina mjukisbrallor för att ta på mig jeans igen inser jag att alla mina kläder (framför allt byxorna) bara hänger. Kläderna sitter inte alls snyggt och jag känner mig som en utsläppt intern som inte har några kläder som passar *flinar*

Så klart är 5 kilo mycket och jag inser att det märks på kläderna... men jag ville ju faktiskt inte tappa de här kilona. Detta är första gången i mitt liv som jag längtar efter att gå UPP i vikt. He he... det känns helt galet, men så är det! Och jag har stor tillförsikt att jag kommer att gå upp några kilo så småningom... men så länge jag äter så lite som jag gör nu så får vi se hur långt tid det kommer att ta.

Jag inser att det är väldsliga saker... men dock! Det är en del av bearbetningsprocessen som - i-landsproblematik eller ej - påverkar mig där jag just nu står i livet. Längtar efter att äta ordentligt... att kunna stoppa i mig lite extra bara för att det är gott... Antar att det kommer med tiden...

Nog om detta!
He he...
Det känns lite smått fåfängt att skriva detta inlägg men faktum kvarstår:

JAG HAR INGA BRALLOR SOM SITTER OKEJ
*flinar*
Nu blev jag i alla fall på lite bättre humör.
Ibland är det bra med ilska.
Ibland är just nu!
; )

Kram från Mia, ju!