miaju

Sitter här och är nostalgisk... tänker tillbaka på gångna tider...tänker på ungdomstiden.
Har träffat cirka 50 stycken 14 och 15-åringar idag. Härligt!
Så troligtvis är det därför jag sitter här nu och tänker på hur jag var när jag var 15, hur jag uppfattade livet då och hur livet både har och samtidigt inte har förändrats...

Det var en skön tid, ungdomstiden, för jag hade inget direkt ansvar... jo, visst var det skola och så, men inget ansvar för jobb, försörjning och så... Jag levde mer i nu:et, i stunden. Gjorde det jag kände för, helt spontant, utan att planera särskilt långt framåt. Samtidigt som kraven var mindre var livet svårare att leva, åtminstone upplevde jag det så. Problem i vardagen kändes stora och ofta livsavgörande. Om det så gällde kärlek, vänner, skolan eller föräldrarna så var det svårt att hitta förhållningssätt för hur livet skulle levas. Vänner var det viktigaste som fanns... några av de vänner som fanns i mitt liv då finns fortfarande kvar och ni blir bara viktigare ju fler år som går!
Det är många minnen som kommer och går när jag sitter här och funderar...

Samtidigt som det känns som mycket har förändrats är jag ju fortfarande samma person. Visst har jag blivit vuxen, en del värderingar har ändrats, men det alldra mesta är det samma. Skönt, kan jag tycka!

Tack alla ni som har passerat min väg!
Alla minnen värmer när jag plockar fram dem...
Tack